Tillbaka efter påskfirande med familjen, och en vecka med fixande i lägenheten, hamnade jag framför The Tyra Banks Show igår. Avsnittet handlade om första intryck och hur dömande dessa kan vara. Det som gjorde det lite extra intresant var att de bjöd in människor som sedan dömde människor på fotografier utan att veta att de senare skulle få försvara sina intryck när de träffade modellerna i studion.

Att det blev mycket heta känslor var förväntat, det jag inte förväntade mig var att programet skulle vara så ensidigt. Hela programmet gick ut på att det är fel att döma människor på förhand. Det fanns nästan inget utrymme för en mer nyanserad bild.

De flesta håller med om att det är fel att låta våra fördomar ta kontrollen över våra intryck, att vi borde försöka lära känna människor istället för att dra alla över en kam. Men inget av detta säger att fördomar i sig är dåliga. Det är hur vi förhåller oss till dem som vi måste se över.

Att ha ge uttryck för en fördom är det samma som att ge uttryck för en omedelbar känslomässig disposition som objektet för fördomen väcker inom oss. Det har inget med vad vi logiskt tycker och tänker utan vad vi känner.

Jag själv anser mig vara ganska fördomsfri, men för bara några dagar sedan var jag på väg till matvaruaffären. På en relativt enslig gångväg mötte jag två mörkhyade killar i 20års åldern. Klockan var runt fyra på eftermiddagen och det var fortfarande ljust ute. Det fanns alltså ingen logiskt eller rationel anledning för mig att känna mig hotad, men ändå fick jag en känsla av de var där för att råna mig. Jag är inte stolt över detta för jag insåg lika snabbt som känslan kom att det förmodligen inte var någon fara, men känslan dröjde sig kvar.

Det jag säger är att fördomar och första intryck är tveeggat. Det finns inga fel i att ha förutfattade meningar så länge man är bered att förändra och ifrågasätta dem. Och självklart inte sprida rykten och skvaller.

Se även:

Tyra Banks Show avsnitt 174