Att försäkringskassan inte vill betala ut ersättningar är det många som kan vittna om. De anställer kontrollanter som åker omkring och ser efter om sjukskriva verkligen inte klarar av att arbeta, och något så trivialt som att städa hemmet kan leda till minskad ersättning om man har otur. Men att gå så långt som att förfalska sjukintyg borde inte ens vara betänkligt. Detta har dock en jurist som var anställd vid försäkringskassans rättsenhet i Sundsvall blivit misstänkt för, vilket är anledningen till att anställningen avslutades.

Då det inte handlar om några stora summor pengar som Försäkringskassan försökte undkomma, 2500 kr i månaden, kan man fråga sig varför en enskild jurist skulle förfalska sjukintyg i detta enstaka fall. Personlig vinning eller status, kanske för att stärka enhetens statistik. Man kan tänka sig en uppsjö av olika orsaker, men ingen av dem kan begränsas till att bara ett tillfälle av förfalskning är troligt. För inte hade man sån tur att man lyckades hitta det första snedsteget?

Juristen arbetar som sagt inte kvar så framtida förfalskningar är inte att vänta från henne. Men under sin tid vid försäkringskassan har hon säkerligen hand haft tiotals fall som alla nu borde kontrolleras.

Att detta inträffar ibland är kanske något som man borde vänta sig och något som Försäkringskassan borde utredda. Är detta något som är utbrett inom organisationen eller var det en engångsföreteelse. Var proffesorernas underteckningar på dokumentet förfalskade de med eller skrev de verkligen under ett förfalskat sjukintyg, och om så är fallet, vem gav dem skäll att göra det.

Att fundera ut konspirations teorier om händelsen går snabbt om man funderar lite. Men faktum kvarstår att det ännu bara är en isolerad händelse, av en ensam jurist, som kopierade från befintliga sjukintyg.

Läs mer:

Kuriren: Jurist förfalskade sjukintyg

Nu under val året 2010 kommer allt fler ministrar göra annorlunda uttalanden för att skapa skriverier om sig själva och deras ståndpunkter. Men ibland tar de steget för långt.

Beatrice Ask, justitieminister, nämnde, vid ett seminarium om prostitution i torsdags, att hon skulle vilja att sexköps misstänkta skall skämas i sin omgivning. Att en justitieminister förespråkar detta är befängt och visar att hon inte respekterar en grundläggande juridisk rättighet. Man är oskyldig tills funnen skyldig.

Att hänga ut misstänkta sexköpare så de får skämas innebär att straffa dem innan de blivit dömda. Även om vi antar att de flesta misstänkta befinns skyldiga så återstår ändå några oskyldiga som får lida i onödan. Några oskyldiga som blir befläckade med detta utskämande och som aldrig kommer kunna leva som innan igen.

För övrigt borde det inte vara statens roll att informera allmänheten om minsta lilla brottsliga handling. Att de för register över dömda brottslingar är sjävklart något som de borde göra, precis som de borde lämna ut alla uppgifter som en privatperson begär. Men att allmänheten skall informeras så snart en granne är misstänkt för sexköp eller en föredetta sexförbryttare bosätter sig i kvarteret är befängt. Dessa människor kommer aldrig, oskyldig eller ej, kunna lämna detta bakom sig och gå vidare med sina liv. Innan de är dömda för ett brott är det inte statens eller allmänhetens sak att spridda rykten om dem. Och när de har avtjänat sitt straff borde det vara statens och allmänhetes uppgift att underlätta för personen att gå vidare och inte falla tillbaka i samma mönster.

Men tillbaka till Beatrice. Jag hoppas att, om hon verkligen står för detta uttalande, inte kommer ställa upp till omval i höst och om hon gör det så inser svenska folket att hon inte borde sitta där. För inte kommer hon väll avgå självmant redan nu med mindre än ett år kvar i regeringen.

Efter att ha sett Kvällsöppet med Ekdal och lyssnat på diskusionen om friskolor och då de konfessionella som debatten i synerhet handlade om så ville jag framhäva att även den kommunala skolan är i sverige konfessionell. Detta begrep, Konfessionell, förknippas ofta med en trosbekännelse, att man bekänner sig till en religös tro. Men begreppet täcker även att man bekänner sig till filosofiska eller politiska ståndpunkter, och det är detta som den kommunala skolan gör sig skyldig till.

Tänk om du har ett yrke som jägare, detta yrke är legitimt och du har lagar som stöder dig i ditt utövande. Du får helt enkelt ta betalt av någon för att jaga en hare, älg eller kanske en varg. Vi antar då att din kund vill att du jagar och förhoppningsvis skjuter ditt byte. Så lång så ser allt ut att stämma. Men om man sedan avslöjar att det är olagligt att anlita en jägare för att jaga åt en, så ser situationen välldigt komplicerad ut. Enligt lag får du utöva ditt yrke men ingen får anlita dig. Detta kan väll rimligtvis inte stämma. Det som är än mer tragiskt är att även om privatpersoner inte får anlita dig så får underhållningsföretag göra detta gång efter gång. De anlitar även flertalet jägare som alla utövar sitt yrke tillsammans medans företaget tjänar multum av pengar på denna underhållning.

Både ni och jag kan se att det är något som inte stämmer i denna ekvation, och om ni verkligen funderar på det så inser ni att det är en ohållbar situation.

Den jägare som nämns existerar inte i sverige men levnadssituationen är mycket verklig. Det finns hudratals människor om inte ännu fler som befinner sig i denna situation. De är i huvudsak unga kvinnor och män som hamnat där genom misstag eller tvång. Men en växande andel är de som aktivt valt detta yrke, jag talar om prostituerade eller "intim-massöser".

I dagens sverige är det fullt lagligt för dessa kvinnor och män att utöva sitt yrke.

Vad som inte är lagligt, är att anlita dem. Men som mitt exempel med jägaren visade så är detta absurt. Hur kan man legalisera ett yrke men göra det olagligt för deras kunder att anlita dem. Men det är inte över där, för som i exemplet med jägaren är det ännu mer invecklat. Om den unga kvinnan (eller mannen) istället skulle vända sig till ett av vuxenunderhållningsföretagen så skulle det inte bara vara lagligt att anlita dem (som skådespelare) utan även att bilder och filmer på utövandet skulle spridas vida brett.

Att lagen ser ut som den gör är för att skydda "intim-massöserna", det är åtminstone den förklaring som jag hört. Att lagen tillåter att ett företag anlitar dem och sprider film på vad som annars kunnde vara en privat tillställning i en lägenhet som har mycket mindre potentiall för långsiktlig skada förstår inte jag.

Självklart så kommer argumenten om att en privatsammankommst i en lägenhet inte är säker för massösen och jag håller med om att i dagens situation så är det tyvärr så. Det finns dock en enkel lösning på det problemet som är både långsiktlig och säker. Genom att avskaffa förbudet mot att anlita en "intim-massös" och sedan använda medlen, som tidigare gått till att hitta dessa torskar, till att bygga upp en stöd- och fackorganisation för denna yrkesgrupp, så skulle både dåliga torskar kunna portas samt att risktillägg samt andra förmåner skulle gagna "intim-massöserna". Men då det blivit ett legitimt yrke så skulle även staten få in skatt på verksamheten som skulle kunna gå till att bekämpa den illegala yrkesutövningen, de som tvingas eller säljs som slavar.

Denna lösning är både elegant och enkel och samhället i stort vinner mycket mer än de potentiella kostnaderna skulle kunna vara.

Detta är kontroversiellt men jag hoppas ändå att ni tänker över detta en extra gång innan ni förkastar något.

Se även:

Sexsäljares och allierades nätverk i Sverige

Prostituerades Revansch i Samhället

Sexarbetare

Motion ang Sexköpslagen

En Principfråga

 Läste nyligen en artikel som nämner hur Wallstreet anställda skyndar ner till närmsta massage salong under sin lunchrast. För tog de sig tid med att åka iväg och golfa men i.o.m den ekonomiska nergången tar de sig inte längre råd med denna vedertagna sport utan väljer istället mer personliga tjänster från en prislista. Men om man tror att wallstreet pamparna fått för sig att en ryggmassage är den perfekta avslappningen så kan man inte missta sig mer.

Denna verksamhet är inte tillåten i New York, men stadens stolta blå har istället inriktat sig mot nattklubbsaktiviteterna. Verksamheten som bedrivs i små våningar under dagtid gör sig inte påmind och slinker då lätt igenom nätet.

Att dessa salonger är populära råder det ingen tvekan om då det har vuxit fram internet sidor där besökare recenserar sina besök och "massöserna".

Detta har pågått under flera år hävdar artikeln men det är först under senare tid som de små salongerna fått så mycket kunder. En av föreståndarna säger att hon har sett en ökning medans hennes kollegor inom eskortbranchen har fått på foten. Hon fortsätter med att hävda att dagens kunder inte längre bara vill ha en "massage", utan en flickvänsupplevelse.

Så vad skall man tycka om detta?

Att polisen ignorerar detta, som förmodligen är en stor del av denna verksamhet runtomkring centrala New York, ter sig helt befängt. Självklart måste det vara svårt att bevisa kundkontakter m.m när transaktioner sker med kontanter. Men borde de inte kunna satsa på att stänga ner salongerna? Jag är inte helt säker på vad den amerikanska lagen egentligen säger ifråga om prostitution. Artikeln nämner att det är olagligt vilket borde ge polisen juridisk grund för att stänga salongerna. Nu är ju detta på andra sidan atlanten och borde inte påverka oss nämnvärt. Men vem hävdar att detta inte sker i sverige också?

Det florerar rykten om finanstoppar och rikdagsledamöter som anlitar "intim-massöser"(ett yrke som är lagligt i sverige) med jämna mellanrum i medierna men ändå så antas mörkertalet vara välldigt stort. Detta eftersom det är olagligt att anlita en "intim-massös". Det är kunden som är boven i dramat i sverige, och "massöserna" skyddar därför sina kunder i good-will.

Huruvida detta är rätt eller fel är inte min sak att avgöra men jag ser gärna att ni bidrar med åsikter och egna funderingar.

Nästa inlägg: Arbetssituation: Omöjlig

Nu kan man ju undra hur detta förhåller sig och sanningen är att denna blogg, eller tanken bakom, födes strax efter mitt senaste förhållande. Jag vill inte påstå att förhållandet var det som drev mig hit, det som drev mig hit var mina funderingar i förhållandets efterdyningar, funderingar som i mångt och mycket gick ut på om jag verkligen var den person som mitt ex påstod. Helt vanliga ”varför blev jag lämnad”-tankar helt enkelt. Detta är nu ganska länge sedan förhållandet tog slut men av någon anledning så fick jag en uppenbarelse nyligen, i en av de frågor som ofta förekommer i förhållanden.

Något som jag ofta fick höra av mitt ex var att jag inte inte öppnade mig och att mitt ex inte fick lära känna mitt sanna jag, något som förmodligen alla känner igen sig i. Jag har aldrig haft problem med att erkänna mina brister och att jag inte öppnat mig fullständigt stack jag inte under stolen med, även om det måste tilläggas att jag aldrig öppnat mig mer än vad jag gjorde mot mitt ex. Detta var utan tvivel ett av de stora problemen i förhållandet och mitt sanna jag var tydligen någon som inte hade förtroende för mitt ex eller någon som inte ville ha ett förhållande. Hur som helst så avslutade vi förhållandet i, mer eller minde, samförstånd. Dock så förföljde mitt sanna jag mig under sorgeperioden och jag funderade på vem mitt sanna jag egentligen är.

Jag återhämtade mig så småningom och mitt sanna jag förpassades till den plats där hon befunnit sig innan förhållandet. Det gick en tid och nyligen så kom de svar som jag hade sökt när jag var som mest ledsen. Vem är mitt sanna jag? Den bild som jag tidigare hade, och som många andra har, är att man har en kärnperson. Den man är inners inne, och att man sedan tar på sig olika roller beroende på vem man umgås med. Detta med roller är något som vi alla är fullt medvetna om att det är så livet ser ut. Det jag vill hävda är det inte finns något sant jag, ingen kärnperson som väntar på att upptäckas. Jag vill istället hävda att vi har kärn-värderingar. Värderingar och åsikter som vi sedan har som grund i alla våra roller.

Så vad är då skillnaden mellan en kärnperson och kärn-värderingar? Några skulle säga inget, jag påstår att skillnaden ligger i att kärnpersonen är jaget men kärn-väderingar är jagets grundläggande åsikter. I praktiken innebär båda dessa att de roller vi har i samhället, inom familjen och på nätet bara är olika delar av oss, och jag tror inte att någon vill invända mot detta. Men då läran om ett ”sant jag” ser dessa roller som förlängningar eller förvanskningar av jaget, så leder kärn-värderingar istället till att varje roll är en del av jaget och att det är summan av alla dessa roller som bildar det sanna jaget.

Som avslutning vill jag nämna att två av bieffekterna från ”summan av rollerna” är den intressanta distinktionen att man alltid är sig själv, oavsett situation, och den svårsmälta slutsatsen att ingen kommer känna ens ”sanna jag” utan att lära känna alla ens roller.

/ MD.